Sorsajahdin aloitus 2017. Andjakts premiären 2017.

Sorsastuskauden aloitus 20.8.2017, kl.12:00. Monelle metsästäjälle tämä on se päivä vuodesta, jota on odotettu jo kuukausia (sama pätee minuun).

Neljänä peräkkäisenä vuotena olen ollut samoilla paikoilla aloitus päivänä rannikko-pohjanmaalla. Ensimmäisenä vuonna vaarin mukana oppipoikana, sillä itselläni ei vielä ollut omaa asetta. Nyt kahtena peräkkäisenä vuotena minulla on ollut ystävä mukana aloituksessa noutajan kanssa (tämä noutaja on kuvassa kanssani esittely osiossa).

Itse lähdin isovanhempieni mökille 20.8 aamusta. Ystäväni tulisi suoraan jahtipaikalle hetki ennen kl:12. Saavuin itse jahtipaikalle vähän kl:11 jälkeen, jolloin lähdin tarkastelemaan aluetta. Hetken kiertelyn jälkeen, huomasin lintuja sopivilla paikoilla. Lähdin takasin autolle kävelemään, että en säikyttäisi lintuja. Ystäväni saapui paikalle noin 15 minuutia ennen kuin kello löisi 12. Laitoimme varusteet valmiiksi, kuulosuojaimet korville, reput selkään, hänellä koira hihnassa ja minulla ase käsissäni (vielä lataamattomana). Minuutit tuntuivat tunneilta kun kaikki oli valmista. Lopuksi katsoin kelloa ja se näytti tasan 12:00, hyppäsin pienen ojan yli ja latasin aseen.

Heti kaislikon reunaan saavuttuani näkyi sorsa. Nostin aseen poskelle ja laukaisin haulikon. Koira lähti noutamaan luvan saatuaan omistajalta. Lähdimme hetken päästä etenemään, ja noin 70m päässä näkyin kaksi sorsaa. Kiersimme kaislikon ja pääsimme sopivalle etäisyydelle, tarkastelin ympäristöä hetken. Nostin jälleen aseeni ja laukaus, lintu nurin. Toinen lintu nousi siivilleen ja laukaisin aseen jälleen, lintu tippui kaislikon reunaan noin 25m päähän. Tuplat sain heti aloitus päivänä!

Tämän jälkeen istuimme alas juomaan kupposen kahvia ja nauttia päivän jo mahtavista tilanteista. Muutaman tunnin olimme passissa mutta mitään elon merkkejä taivaalla ei näkynyt. Lähdimme syömään ja huilaamaan pariksi tunniksi, tullaaksemme takaisin iltalennolle. Itsalennolle saavuime kl:18 jälkeen, ei linnun lintua missään. Asetuimme iltapassiin pienen poukaman reunaan josta oli hyvä näkyvyys. Ystävälläni oli robo-sorsa mukana (sorsan kaave pyörivillä siivillä), asetimme sorsan eteemme kaislan reunaan. Tunnit kuluivat ja lintuja ei näkynyt. Pientä turhautumista oli ilmassa, pillitimme sorsapillillä välillä, toivoen että linnut löytäisivät lahden. Sanoin että odotetaan kunnes tulee pimeä silloin ne yleensä tulevat, ja oikeassa olin.

Hämärän laskiessa yksinäinen sorsa tuli suoraan eteemme. Nostin aseen automaattisesti ja olin jo valmis ampumaan. Ase oli sorsaan kohdistettu mutta sanoin ystävälle että ammu sinä, nyt on sinun vuorosi. Katsoin sivulle ja ase nousi poskelle, pam kuului kaikuen poukamassa. Hänen ensimmäinen sorsa kellui vedessä ja koira nouti ylpeänä. Illan aikana tuli vielä muutamia lintuja saaliiksi.

Koko päivän aikana ei käytetty muuta kuin yhtä houkutuskuvaa ja saaliiksi saatiin koko päivän aikana 8 lintua. Joka on suuri saalis kyseisellä alueella.

Kuvaaja: ASK

****************************************

Andjakts premiären alltså 20.8.2017, kl.12:00. Den här dagen väntar flera jägare på (även jag) i flera månader på förhand.

De senaste fyra åren har jag varit på samma ställe under andjakts premiären vid Kust-Österbotten. Det första året var jag med morfar som lärling, pga. jag inte själv ägde ett vapen ännu då. Nu två år i rad, har en vän med apporterande hund varit med på andjakts premiären (hunden är med på bilden i presentations delen).

Jag begav mig till mina morföräldrars villa den 20.8 på morgonen. Min vän skulle komma direkt till jaktplatsen en stund före kl:12. Jag anlände till jakplatsen strax efter kl:11, var efter jag gick och rekognoserade området. Efter att ha spanat en stund, upptäckte jag fåglar på passligt avstånd. För att inte skrämma iväg fåglarna, återvände jag till bilen. Min vän kom fram ca 15 minuter före klockan 12. Vi gjorde oss färdig, hörselskydd på öronen, väskorna på ryggarna, min vän med hunden i koppel och jag med bössan i händerna (ännu oladdad). Minuterna kändes som timmar då allt var klart. Slutligen såg jag på klockan och den visade exakt 12:00, jag hoppade över ett litet dike och laddade vapnet.

Omedelbart framme vid vasskanten fick jag syn på en and. Jag lyfte vapnet och avlossade ett skott. Hunden apporterade direkt efter att fått tillåtelse av ägaren. Vi fortsatte framåt efter en liten stund och på 70 meters avstånd såg jag två änder. Vi gick runt vassarna och kom tillräckligt nära, jag granskade omgivningen en stund. Jag höjde åter vapnet och sköt, fågeln dog. Den andra fågeln lyfte och jag avlossade ett skott igen, fågeln föll på ca 25 meters avstånd i vasskanten. En dubblé direkt på premiären!

Efter detta satte vi oss ner, för att dricka en kopp kaffe och för att njuta av dagens redan suveräna stunder. Några timmar satte vi och väntade på fåglar, men ingen rörelse på himlen. Vi åkte iväg för att äta och vila i några timmar, för att sedan återvända till kvällspasset. Till kvällspasset kom vi efter kl:18, inte en fågel syntes. Vi satte oss ner på pass vid kanten av en liten vik, där utsikten var god. Min vän hade med sig en robot-and (andbulvan med roterande vingar), vi placerade den framför oss i vasskanten. Timmarna gick och inga fåglar syntes till. Lite frustration kunde noteras på jägarna, vi lockade på änderna med lockpipa i hopp om att de skulle hitta viken. Jag sade att vi väntar tills det börjar skymma, då brukar de oftast komma och så rätt jag kunde ha.

Då det började skymma kom en ensam and rakt framför oss. Jag höjde vapnet automatiskt och var beredd att skjuta. Vapnet var riktat mot anden hela tiden men jag sade till min vän att skjut, det är din tur nu. Jag såg åt sidan och vapnet lyftes till kinden, smällen ekade över den lilla viken. Min väns första gräsand låg på vattenytan och hunden apporterade stolt. Under kvällens gång fick vi ytterligare några fåglar.

Under hela dagen användes inte annat än en robot-and och fångsten blev totalt 8 fåglar. Vilket är mycket för området i fråga.

Kuvaaja:ASK